Dutch Baroque Era Painter, 1610-1685 Painter, draughtsman and etcher. According to Houbraken's rather unreliable biography, he was a pupil concurrently with Adriaen Brouwer of Frans Hals in Haarlem. Hals influenced him very little, whereas Brouwer, who was described as 'known far and wide' as early as 1627, had a decisive influence on the evolution of Adriaen van Ostade's always idiosyncratic portrayal of peasant life. The first documentary mention of Adriaen van Ostade as a painter is in 1632 (Schnackenburg, 1970). Most of his paintings are signed and dated, the earliest firmly dated example being the Peasants Playing Cards  Related Paintings of Adriaen van ostade :. | An alchemist | fiskmanglaren | Der Alchimist | Peasant family indoors | An Old Woman |
Related Artists:
Antonio Fontanesi
23 February 1818 - 17 April 1882) was an Italian painter who lived in Meiji period Japan between 1876 and 1878. He introduced European oil painting techniques to Japan, and exerted a significant role in the development of modern Japanese yega (Western style) painting. He is known for his works in the romantic style of the French Barbizon school. Fontanesi was born in Reggio Emilia, Emilia-Romagna, and trained with the landscape painters Prospero Minghetti and Vincenzo Carnevali. From 1841 to 1846 he made theatre sets and began painting landscapes. In 1850, he moved to Geneva, where he stayed until 1865. His main area of interest was landscape painting, which he expanded on after visiting the 1855 Exposition Universelle in Paris. He participated in important artistic exhibitions, displaying his works in Lyon, Turin, Milan, Florence, Genoa and the Triennial Exhibition of Fine Art in Bologna. He was nominated professor at the Academy of Lucca, but moved to Turin when a chair as a landscape professor was created specially for him at the Accademia Albertina in Turin from 1869 to 1876.
Samuel Lancaster Gerry
(1813-1891) was an artist in 19th-century Boston, Massachusetts. He painted portraits, and also landscapes of the White Mountains and other locales in New England. He was affiliated with the New England Art Union, and the Boston Artists' Association. In 1857 he co-founded the Boston Art Club. Born in Boston, Gerry was self-taught as an artist. He showed works in many public settings, such as the 1841 exhibit of the Massachusetts Charitable Mechanic Association; and an 1879 exhibit of contemporary art at the Museum of Fine Arts, Boston. He attended the 1860 convention of the National Art Association in Washington, DC. New England Homestead, 1839, by S.L. GerryStudents of Gerry included H. Frances Osborne, Samuel Green Wheeler Benjamin, Fannie Elliot Gifford, Charles Wesley Sanderson, and J. Frank Currier. With the exception of three years abroad, his professional life was passed chiefly in Boston
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.